Etikett och det Malfiska tankesättet

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner

Etikett och det Malfiska tankesättet

Inlägg av Spacebatsy i fre jun 23, 2017 9:48 pm

Malfisk mentalitet
Den malfiska mentaliteten är starkt förknippad med dess historia. En gång var Malfi sektorns utgångspunkt. Den militärbas från vilken kriget om sektorn fördes. En gång sa man att om Malfi faller så faller sektorn. Många av de riktigt gamla adelshusen på Malfi kom med Angevin korståget. Det var de som slogs mot monster från andra världar för varje ljusår av Calixis. De gjorde som en självklarhet Malfi till sin hemvist och byggde all sin patriotism och sina förhoppningar där. När sedan Drusus valde att utse Scintilla, en värld som aldrig hade spillt blod för Calixis befriande, så såg nybyggarna på Malfi det som ett oerhört svek mot deras insatts. En känsla som delades på alla nivåer, inte bara hos den nyuppförda adeln.
Än idag anses Scintillans vara inte mycket bättre än glorifierade byråkrater som pekar med hela handen vilka som ska offra sig för deras bekvämlighet.
Malfier är styvnackat stolta och skulle inte be om hjälp om så the Eye of Terror öppnades på deras bakgård. Detta är en åsikt som fördjupades i och med The Reign of Terror och The Bloody Solstice och tiden som följde mellan och efter dessa. Det har förankrat tanken hos varje malfian att man inte kan lita på någon, och ingen kommer hjälpa dig.
I och med detta har de gjort en dygd av nödvändigheten och på Malfi råder ett läge av vad som bara kan beskrivas som naturligt urval. Svaghet och hjälplöshet föraktas, och förmågan att göra vad som krävs för att nå sina mål beundras och uppmuntras.

Det måste redan nu nämnas att detta är ideal, någonting som man förväntas sträva efter, inte att det är något som alltid råder. Dessutom är detta ideal som inte bara råder hos adeln utan på malfis alla skikt.

I grund och botten kan man säga att allt på Malfi kretsar kring makt och kontroll. Då du inte kan lita på någon så måste du kontrollera dem.
Det är ett intesektoriskt påstående att ”Alla malfier ljuger” och det är fullständigt sant. Åsikten är den att man inte kan lita på någon som man inte delar blodsband med, och även dessa har sitt pris.
De nyckelord som Malfi kretsar kring är Kontroll, Lojalitet och Ambition. Alla strävar till att nå det slutliga målet: Makt.

Kontroll
Självkontroll
Att kontrollera sig själv, sina känslor, sin kropp och sitt uppförande är en av de viktigaste dygderna på Malfi. Rädsla, lust, begär, ilska är känslor som en malfier ska bemästra och således inte visa öppet. Mycket av det malfiska spelet handlar om att få den motstående parten att agera efter sina känslor och på så vis visa att den inte är mer en ett okontrollerat djur, eller ett barn som inte kan bättre, och därför inte är någon att respektera.
Man ska också ha kontroll över sina förmågor och sin kropp. En malfier uthärdar. Smärta ska inte vara en faktor. Samtidigt är man sitt eget bästa vapen och den som försummar att utveckla sig själv till sin högsta potential visar helt klart att man inte har vad som krävs. En malfier klagar inte, oavsett vilken börda som läggs på hennes axlar.

Kontroll över andra
Det värsta för en malfier är om någon som man inte är skyldig lydnad och respekt har kontroll över en. Det är den största skammen, att bli använd som en hjälplös träl. Ännu värre är att tvingas erkänna att någon har kontroll över en. Detta leder till att på malfi tar man ansvar för sina handlingar. Det ligger mer skam i att erkänna att ansvaret ligger hos någon annan.

Lojalitet
Lydnad
Det är en stark hierarki på Malfi. De som har högre rang än du skall man lyda. Det som man är skyldig respekt ska man lyda. Det är endast genom lydnad och disciplin som Malfi kan förbli starkt nog att ta hand om sig själv. Hedern ligger i att göra den grupp som man tillhör till den starkaste som den kan vara, och det kan bara ske om alla delar drar åt samma håll. Uppror är skamlig, att skada, eller rent av döda, någon som man är skyldig lydnad är det värsta brott som kan begås. För adeln är detta särskilt tydligt i den strikta hierarkin som råder inom varje ätt. Det har skett, och sker, att makten har tagits med våld från en högre frände, men detta sker endast ostraffat om ingen motsätter sig att detta skedde för ättens bästa.
Att inte följa order kan försvaga gruppen, detta är mycket ohedersamt.
Föräldrar har på Malfi en mer hierarkiskt ställning än på exempel Scintilla. De är de som man främst ska respektera och lyda och som snarare ska agera en upphöjd makt än en omvårdande förälder. Föräldramord är en nästan legendariskt vanärande handling.

Respekt
Även de som man inte är skyldig lydnad ska man respektera. Till en viss gräns. Att vara respektlös för respektlöshetens skull visar på dålig smak och okunskap i intriger. När man förolämpar någon ska det ske så oklanderligt att ingen som inte är direkt inblandad förstår att det är det du gör. Är du respektlös mot någon som står över dig reflekteras det på din familj och du drar vanära över dem.
Respektlöshet är den vanligaste anledningen till dueller.

Ambition
Självförverkligande
Trots att man alltid ska visa lydnad och disciplin är även ambition någonting som uppmuntras, till en viss gräns. Har du möjligheten att få ett övertag eller förskansa dig fördelar ska du ta den, du ska sträva efter att bli det bästa du kan. Men det ska ske med hänsyn till den grupp du tillhör. En stenhuggare kan sträva efter att bli den bästa stenhuggaren han kan bli, men är han inte lämpad som överman ska han inte tvinga sig till den positionen, detta skulle skada arbetslaget. En adelsman ska inte utmanövrera ett äldre syskon från dess position om denne är mer kapabel även om tillfälle uppstår. Detta skulle försvaga familjen. Man ska bli ett så bra verktyg som möjligt för ändamålet, men man ska inte bli den som håller i verktyget.

Hänsynslöshet
I strid med sina rivaler är dock ambition någonting som uppmuntras, om du inte är beredd att ta det avgörande steget för att vinna, även med risk för ditt eget liv, så har du ingenting i spelet att göra. När allt kommer omkring så finns det tusentals regler för vad som är hedersamt och vanärande, men vad man alltid ska komma ihåg är att det är vinnarna som skriver historia.


Titlar och Tilltal

Adelstitlar

Det finns sex huvudtitlar inom malfisk adel. Det är ett gränsland som både beskriver hur mycket mark och resurser personens omedelbara familj har och dess inflytande över familjen och ätten.
I fallande skala:

Patriark/Matriark (Patriarch/Matriarch)

Titeln för guvernören över Malfi. Endast en person åt gången innehar denna. Tilltalas Patriark/Matriark med namn och ers nåd/your grace i övrigt.

Regent/Furste
En som styr över huset/ätten, motsvarigheten till Scintillas Head of House. I de större husen finns oftast fler än en. När man talar om regenter brukar man använda termer furste/furstar. Tilltalas Lord-Regent med eller utan namn. Titeln är könsneutral (man säger aldrig Lady-Regent). Vid mindre officiella sammanhang eller vid personligare relationer tilltalas han/hon endast Lord.

Hertig/Hertiginna (Duke/Duchesse)
Tilltalas med titel och namn vid officiella punkter och med titel eller Lord/Lady i övrigt

Markis/Markess (Marquis/Marchioness)
Tilltalas med titel och namn vid officiella punkter och med titel eller Lord/Lady i övrigt

Greve/Grevinna (Count/Countess)
Tilltalas med titel och namn vid officiella punkter och med titel eller Lord/Lady i övrigt

Baron/Baronessa (Baron/Baroness)
Tilltalas med titel och namn vid officiella punkter och med titel eller Lord/Lady i övrigt


Tilläggsnamn

Siridar
Högste ledare eller representativ ledare för ett hus. Läggs till med bindestreck innan titel.  Tilltalas med titel och namn vid officiella punkter och med vanlig titel eller Lord/Lady i övrigt.

Ärevördige (Honorable)  
Det finns skäl bortom rang och ålder för att respektera denna person. Läggs till utan bindestreck utan titel om denna är otillräcklig eller med titel om den är anmärkningsvärd.


Icke adliga titlar

Comercia
”Någon som bedriver affärer”. Används för utomplanetär adel och för framstående affärsmän/kvinnor. Tilltalas med titel och namn vid officiella punkter och med titel eller Herr/Madam/Mäster i övrigt

Yrkestitel/Mäster
På framstående icke-adel som inte faller inom Comercia används deras yrkestitel (exempelvis Arch-confessor) eller Mäster om en sådan inte är tillräcklig. Tilltalas med titel och namn vid officiella punkter och med titel eller Herr/Madam/Mäster i övrigt


Allmänt tilltal

Ers nåd (Your Grace)
Till en Patriark/Matriark. Könsneutralt

Lord-Regent
Till en furste/regent. Könsneutralt

Lord
Till en Lord-Regent som tillåter det. Könsneutralt

Lord/Lady
Till en adelsman/adelskvinna av lägre rang än Lord-Regent

Sira
Till en ung adelsman/adelskvinna om man är av samma ålder eller äldre, samt att man själv måste vara adlig eller ha en framstående plats. Exempelvis en präst, lärare eller comercia som känner individen väl. En bastard eller förskjuten tilltalas alltid Sira oavsett ålder. Såvida denne inte bli upptagen eller en Lord/Lady av höge rang än övriga närvarande väljer att visa respekt genom att använda Lord/Lady. Titeln är könsneutral.

Herr/Madam
Till en icke-adel

Mäster
Till en icke-adel där man vill understryka vikten i deras kunskap

Er/Ni
Används till någon som inte står för högt över en själv om situationen tillåter det.



Etikett

Presentation och gästning
När man presenterar sig för eller presenteras inför en ädling tilltalar men dem med deras fullständiga titel samt efternamn. Inför en jämbördig böjer man samtidigt nacken med bibehållen ögonkontakt. Inför en högre stående bugar man utan ögonkontakt. Detta sker beroende på hur högt över som motparten står. För någon som står strax över i rang bugar man enkelt med höger fot en aning bakom vänster och höger knytnäve tryckt mot hjärtat. I allmänhet krävs ingen tillåtelse för att sedan ta ögonkontakt. För någon som står högre upp faller man på höger knä med höger knytnäve tryckt mot hjärtat. Man tar ögonkontakt vid tilltal och reser sig vid tillåtelse.

För att söka kontakt hos en adelsman i deras hem eller i ett separat sällskap skickas i allmänhet en budbärare med ett meddelande. Meddelandet brukar innehålla antingen en inbjudan om att göra sällskap, och ibland en anledning till detta, om den som söker kontakt står över den förfrågade eller ifall han eller hon inbjuder till någonting särskilt, exempelvis en tillställning. Någon av lägre rang skickar snarare en förfrågan om kontakt än en inbjudan och att uppge specifik anledning brukar därför vara vanligare. Det är inte ovanligt att skicka en mindre gåva med en förfrågan till någons hus. Budbäraren är någon som står lägre i rang än upphovsmannen. Antingen en tjänare eller en yngre, eller lägre stående, frände. Ju viktigare budbärare, desto viktigare är avsändaren eller förfrågan. Det anses dock som oartigt att skicka någon av högre rang än mottagaren.

Att komma oanmäld är mycket oartigt, och kan till och med uppfattas som spioneri. Ju närmare man står varandra, eller ju högre besökaren står, desto kortare förvarning krävs det av besökaren.

Värdar tar aldrig emot sina besökare i ytterdörren utan detta sker alltid av en tjänare med den specifika uppgiften.

Man är skyldig att visa sin värd respekt, och förolämpningar riktade mot en värd ses som mer opassande än någon annan. Man får ej heller avbryta sin värd när denne talar, avsiktligt byta ett ämne som värden diskuterar, eller föra anledningen till sitt besök på tal (främst i affärsförhandlingar) för än värden själv tar upp ämnet. Det är också viktigt att respektera sin värds önskemål om uppförande och samtal (exempelvis: ”Jag vill tala med er frände i enrum” eller ”låt oss inte tala politik”). Dessa regler äger dock mindre och mindre kraft beroende på gästens makt och ställning.

Det är inte okänt, men anses otrevligt, av en värd att mörda någon av sina gäster.

Det är ohyfsat att döda en gäst när värden talar

En värd får inte ignorera en gäst, oavsett dennes ställning (tjänare och livvakter räknas inte som gäster). Värden är i allmänhet förpliktigad till att tala med alla gäster vid minst ett tillfälle.

Värden har ansvar för allt som inträffar under hans eller hennes överseende. Det brukar därför ligga i en värds intresse att försöka medla mellan upprörda gäster för att undvika onödig blodsspilla eller kränkning. Hur väl en värd kontrollerar sin tillställning, sina tjänare och sina gäster visar på hans eller hennes makt och inflytande. Det är inte ohört om tjänare som avrättats av sin mästare för att det misslyckats med någon uppgift under en viktig tillställning.

En vit terransk ros är en uråldrig symbol för tystnas och sekretess. Att acceptera att föra ett samtal under en vit ros är att ingå en pakt om att ingenting som nämns under dessa förutsättningar kommer att föras vidare. Detta symboliseras med en vit terransk ros som hängts över ett bord eller dylikt. Många lorder har specifika rum, som inte går att avlyssna, där en vit ros permanent finns närvarande. Det finns en vidskeplig åsikt om att Guds-Kejsaren personligen övervakar sådana samtal och straffar dem som bryter sitt löfte.

Bordsetikett och officiella tillställningar
Inför varje måltid stoppar man ett litet förutlagt stycke bröd i munnen och ber en tyst bön för sig själv. Detta bröd får ALDRIG förgiftas, detta skulle vara som att förgifta Kejsaren själv.

Ingen sätter sig eller äter av maten för än den som har högst rang gör detta.

Bjudningar på Malfi intas sittande där man oftast grupperas på avskilda områden tillsammans med sitt sällskap. Efter första rätten är det sedan tillåtet att resa sig och närma sig andra grupper. För lägre stående parter krävs att de först skickar en förfrågan innan de närmar sig eller att de blir inbjudna. En högre stående har rätt att närma sig vem hon vill. Man reser sig för någon högre stående. Är man gäst vid ett bord och en annan högre gäst söker kontakt ska man omedelbart avlägsna sig.

Att inte förvänta sig att något av maten eller drycken är förgiftad är att inte ta sin värd på allvar. Dock ska man inte göra min av att man misstänker en sådan sak utan ta alla försiktighetsåtgärder diskret.

Slå med knogarna mot bordet för applåder eller för att instämma.

Det är en tillgiven eller respektfull gest att fylla på någons glas. Det är ett tecken på rädsla och misstro om man inte dricker ur ett glas någon fyllt på. Att fylla på en främlings, eller någon som man står unders glas ses dock som en förolämpning. Det är ofta gränsland med den regeln och man bör vara försiktig med den.

Det är god hyfs att inte attackera inte någon som sitter, förgiftning självfallet undantaget.

Det är vanärande att spilla blod i kyrkor eller på helgade platser.

Fysisk kontakt
Att röra någon som man talar till, exempelvis lägga handen på axeln, ses som en mycket tillgiven gest och ett tecken på tilltro. Det visar på en nära och förtrolig relation. Att låta sig bli rörd på det viset visar på att man har fullständigt förtroende för motparten.

Man skakar inte hand som hälsning utan enbart som ett tecken på att en pakt har slutits. Hur handslaget då går till visar också på hur mycket tilltro man sätter till motpersonen och avtalet som gjorts. Ett kort enkelt handslag sker mellan främlingar över mindre affärer. Att samtidigt greppa den andres handled visar på att man menar blodigt allvar eller starkt förtroende, men kan också innefatta ett hot om åtgärder ifall avtalet bryts, beroende på relationen. Att samtidigt lägga handen på den andres axel visar på förtroende för personen.

Fysisk tillgivenhet, exempelvis kramar eller kyssar, sker endast i begränsad utsträckning inför publik och aldrig i officiella sammanhang

Familjeförhållanden
Redan nämn är att föräldrar snarare ska ingjuta respekt hos sina barn än tillgivenhet. Detta är såklart ett tillspetsat ideal och självklart finns det malfisk adel som visar tillgivenhet till sina barn, men det man strävar efter är att ens barn ska bli en viktig och fungerande del i den stora maskinen som bygger upp en ätt. Även om föräldrarna tar del av sitt barns uppväxt och uppfostran så anses deras ideala roll vara något av en fjärr auktoritet som man är skyldig respekt och lydnad. Malfiska adelsbarn uppfostras till stor del av lärare och sina äldre syskon. Det anses som god övning för äldre syskon att lära sig övervaka och dana de som står under dem, och ge dem insikt i hur man förbättrar släktet i helhet genom individer. Det är väldigt vanligt att en äldre frände, tar sig an ett syskon- eller kusin-barn och gör denne till sin protegé. Därför kan man ofta finna djupare emotionella band till mostrar, farfäder eller farbröder än till de egentliga föräldrarna. Detta blir mer och mer vanligt ju större och inflytelserikare familjen är. En annan, icke ovanlig, konstellation är att värdesatta bastarder ofta uppfostrar och tränar sina yngre halvsyskon eller syskonbarn. På det viset har de en lärare som ändå har samma blod som de, men som inte ser sig om efter sin egen vinning.

Ett barn blir officiellt oäkta ifall endera föräldern vägrar erkänna barnet som en del av sin familj, samt kan bevisa att denna inte delar blod. Vanligtvis förblir ett sådant barn i familjens närhet och övas upp till att bäst tjäna den, men utan att, förutom i ovanliga fall, tilldelas någon högre post eller kunna förvänta sig något arv. Även en vuxen oäkting kan upptas i släkten i efterhand, men kommer då inte äga några rättigheter annat en de som givs av familjen. Ett barn med ädelt blod, även om det är oäkta, har vissa rättigheter som man inte kan komma ifrån, exempelvis rätten att duellera. Detta gör att även utstötta oäktingar får viss utbildning och uppfostran som anstår adeln, men att de vid vuxen ålder oftast lämnas att helt klara sig utan stöd eller resurser från familjen. Dessa är då fast i en gråzon, de är inte accepterad bland adeln, men inte heller bland allmogen. En hel del väljer att sätta sin titel och stridsduglighet till försäljning. Många hamnar då i Bloodsworns (se Grupperingar) led, med den fördelen att de har rätten att duellera och därför ofta säljer sina tjänster med just detta syfte. Eftersom blod, ät och lojaliteten till detta är närmast heligt för malfisk adel så finns det få människor som är så bespottade som dessa. Det anses mindre vanärande att sälja sin kropp än att sälja sin ätts heder. Dock är dessa en vital del i intrigspelet på Malfi, eftersom det inte är helt lätt att spåra vem det egentligen är som ligger bakom duellen.

Bastarder och avfällingar har rätt att bära sitt vapenmärke, men ett tydligt snett streck ska då finnas i hörnet på märket.

Avfällingar är sådana individer som gjort någonting så vanärande att ätten vägrar kännas vid den.  Väldigt många väljer att inte leva med den skammen, men de som gör det brukar gå samma väg som oönskade bastarder.

Vapenetikett vid officiella tillställningar
De avståndsvapen som tillåts är handeldvapen, antal är valbart, men bär man fler än två riskerar man att bli utskrattad. Tillåtna närstridsvapen är knivar och svärd i alla dess former. Yxor och hammare ses som skrattretande om det inte är associerat med ens ställning eller post. Exempelvis bär en arbitrator självklart en shock- eller power-maul. Tvåhandade vapen och tunga vapen är inte tillåtna.
Undantagna detta är livvakter, militärer, mechanicus eller inkvisitoriell personal. Dessa får bära så mycket vapen de anser sig behöva, men tunga vapen är fortfarande oönskat.

Om huvudvapnet bärs på höger sida av kroppen visare det att man är villig att duellera vid förolämpning eller dylikt. Denna regel tillkom mest för den utländska comercian, malfisk adel brukar i allmänhet vilja visa att de inte tål några förolämpningar.

Ett silkessnöre ska finnas knutet över hölstret för att förhindra att vapen dras i vredesmod innan regler för duell hunnit sättas upp. Detta för att undvika vendettor.

Dolda vapen ses som en självklarhet men ohyfsat. Håll dem gömda.

Regler för duell
Duell kan endast ske mellan adel, bastarder inräknade, eller av en förkämpe.

Förkämpar får endast utses av Siridar eller någon som agerar i deras ställe

Det anses fegt att utmana någon som är för svag till duell, exempelvis barn, gamla eller skadade.

Dueller sker på ett utpekat område som duellanterna inte får lämna så länge duellen pågår.

Vid en utmaning uttalar utmanare skälet högt och sedan ett pris, som om det inte uppfylls kommer leda till duell. Exempelvis ”Lord Bjoarn Craythorn har kränkt mitt namn, jag Lady Eliza Jenet kräver en ursäkt eller att han väljer sitt vapen”

Om motståndaren accepterar till duell sker en väntan på högst tre minuter. Det är den tiden en sekundant har på sig att infinna sig till endera sidan. Det här är egentligen den viktigaste delen av duellen. Att anmäla sig som någons sekundant är att visa att man stöder den personen och att dess död skulle förarga en. Om en mäktig person anmäler sig visar det på att man har goda kontakter och motparten kan bli mindre benägen att i framtiden stöta sig med denne. Dessutom blir motparten kanske mindre benägen att utdela ett dödande sår i själva duellen. Om man efter tre minuter står utan sekundant får man representera sig själv och slåss i vissheten om att ingen bryr sig om ifall man lever eller dör.

Möjlig sekundant diskuterar därefter med sin duellant om villkoren och kommer sedan överens med motpartens. Utmanaren väljer duellens utformning och den utmanade väljer vapen.

Beroende på kränkningen sker striden till första eller andra blodsutgjutelsen eller tills dessa att motståndaren är död eller oförmögen att fortsätta eller erkänner sig besegrad. Möjliga mellanlösningar förekommer ibland. Sekundanterna avgör när duellen är avklarad. Detta kan innebära att en sekundantlös som ber om nåd kanske inte har någon nåd att hämta eftersom ingen kommer att kliva in och förstärka denna önskan.

En duellant som uppvisar feghet under duellen blir regelmässigt dödad av sin egen sekundant.

Vid duell med närstridsvapen startar duellanterna vända mot varandra med dragna vapen på ett avstånd av ca fem meter. Innan striden börjas läses en kort bön av den närvarande med kyrklig kontakt som inte är en av duellanterna. När bönen avslutats är duellen igång och alla trick är tillåtna.

Duell men handeldvapen är mer ett spel om nerver, snabbhet och uppmärksamhet än om stridsskicklighet. Duellanterna börjar med dragna vapen och ryggen mot varandra på ett avstånd av ca tio meter. Efter att bönen är avslutad är duellen igång. Det är att visa sig orädd att inte vara den som först vänder sig, dock krävs stor snabbhet och skicklighet för att hinna skjuta sin motståndare om man tillåter det övertaget. Handeldsdueller pågår i allmänhet tills någon fått in en allvarlig träff, vilket med den malfiska stridskonsten i åtanke brukar ske vid första eller andra skottet. Duellpistoler har därför sällan mer än två skott.

Klädsel
Adelsmodet på Malfi är markant mer spartanskt än på Scintilla. Extraordinär utsmyckningar ses som ett försök att efterhärma dessa samt att det i grund och botten tycks anses opraktiskt. En malfier ska vid varje ögonblick kunna förvänta sig angrepp, därav har mycket av det prål som brukar följa adeln komprimerats.  Särskilt bland Siras och de som befinner sig i gränslandet därav, som vill inge ett stridsdugligt intryck, förespråkas enklare utformningar som underlättar rörelser och ger ett atletiskt intryck. Ansträngningen brukar snarare ligga i materiel och mönster än i prydnader. Klänningar är vanligt, om än inte exklusiva hos kvinnor. Bland äldre adelsmän blir mantlar vanligare samt det breda axelmodet som är vanligt i imperiet. Hos äldre adelskvinnor blir klänningarna mer och mer avancerade. Smakfulla rustnings tillägg är vanligt förekommande, men dessa får aldrig bli för överdrivna. Utrymmen för att dölja vapen är nödvändigt.

Bildning
En malfier förväntas behärska många områden. Självklart stridskonst, men även områden såsom dans, musik, historia, teologi, politik, ekonomi, ritt, jakt, lyrik, kemi, etc. Man vill inte hamna i en situation som man inte behärskar, därför är det viktigt att kunna lite av varje. Det sker officiella och inofficiella tävlingar inom en bredd av områden, från motorsport till dikttävlingar, man vill gärna ha ett, eller ett par områden där man kan vara en värdig motståndare.  

Grupperingar
Bloodsworns
En organisation av prisjägare. Organisationen var ursprungligen, och är fortfarande, i den Malfiska Senatens tjänst med uppgift att spåra, döda eller, i mer sällsynta fall, omhänderta individer på deras order. Allteftersom har deras tjänster blivit tillgängliga för klienter utanför senaten. De är vida ökända för sin hänsynslöshet, men anses även vara de bästa prisjägare som kan köpas. De har bara en regel: en antagen order måste utföras ovillkorligen.
Om en medlem av en ätt begått ett svårt brott och sedan flytt brukar ätten oftast kontakta bloodsworns för att jaga rätt på, och oftast döda, individen. Bloodsworns rekryteras från malfis alla skikt, från adel till lowhivers (det har till och med funnits exempel på mutanter). De är därmed en av ytterst få grupper som ostraffat spiller ädelt blod. Detta gör att malfisk adel har en fast förankrad avsky för bloodsworns, om än att de inte skulle tveka att använda deras tjänster om situationen kräver det. En annan källa till förakt är att det finns en hel del bastarder och avfällingar i deras led, vilka brukar agera sälj-duellanter (Se Familjeförhållanden).

Dödskulter
Det finns en hel del accepterade dödskulter på Malfi som tränar upp assassiner. Dessa har gamla och djupa kopplingar till den malfiska adeln varifrån många grundare kommit och tusentals ättlingar tränas av kulterna. Maktbalansen mellan grupperna är något av en ömsesidigt uppehållen balansgång. Generellt så anses att på kultens domäner böjer även furstarna knä, men att de som tränas upp av kulten ändå främst kommer följa ättens order. Kulterna accepterar bara de som visar riktig talang och tränar dem från ung ålder. Samtidigt är de få som faktiskt vill låta sina barn placeras i kulternas omvårdnad, på många sätt är det att förvisa dem från familjen, och många tränas upp till lönnmördare på andra sätt.  

Kyrkan
Tron är stark på Malfi, med all säkerhet starkare än den är på Scintilla. Dock ses kyrkan som splittrad och svag, vilket den också är. Trots att Malfi har hela tre kardinatstolar i Synod Calixis (jämfört med Scintillas fem) så finns det inte en ensam kyrkoman som styr över det malfiska kyrkoväsendet och detta är starkt uppdelat i fraktioner. Detta görs än värre av det lilla stöd som kyrkan har från adeln. De flesta adelshusen kringgår istället problemet genom att uppföra egna kyrkor och huspräster, ofta från mindre grenar eller oäktingar som genomgått grundlig skolning men ändå har lojaliteten till Huset. Denna misstro stammar från Reign of Terror (Se Malfisk historia) där kyrkan lydde Kobas minsta vink och spionerade på folket för hans räkning samt inte låtsades om de grymheter han begick. Den lilla enighet och moral som fanns kvar efter det krossades av Bloody Solstice tjugo år senare där ministorumet reagerade med panik och splittring och gömde sig i sina befästade kyrkor. Både folket och adeln såg efter det på kyrkan som fegt och förrädiskt. Med tiden har de blivit mer och mer accepterade av folket, men ännu aldrig lyckats vinna tillbaka adeln.

Inkvisitionen
Under Bloody Solstice (Se Malfisk historia) var Malfi mycket nära på att möta sin undergång under Pilgrims of Haytes frammarsch. Adeln, som trots sina stora privata arméer var fortfarande för splittrade sedan Reign of Terror för att samla sig, och chokade över kyrkans oförmåga att leda för att ett allvarligt menat motangrepp kunde ordnas. Inkvisitionen hade även de blivit överrumplade av denna otänkbara massa av ondska som slet sönder planeten. De hade redan lidit svåra förluster och kunde inte räkna med att någon hjälp skulle hinna komma från någon annanstans. Det var Inkvisitor Corina som slutligen lyckades ena adeln till en strid som varade i månader till dess att Calixis flotta kunde nå fram.
Inkvisitionen har sedan dess innehavt en särskild ställning bland malfisk adel. De bemöts som malfisk högadel, oavsett deras ursprung, och ses på samma sätt som ett farligt, inflytelserikt Hus. Offworlder inkvisitorer har ibland fått svårigheter med att förstå och hantera denna attityd. Inkvisitionen har en stående inbjudan till alla större officiella tillställningar. Man brukar säga att ”bästa sättet att garantera inkvisitionens närvaro är att inte bjuda dem”.  
Inkvisitionen har sitt högkvarter i en stor tornspira som kallas Det Vakande Tornet (The Watching Spire). Därav ”Att känna tornets ögon” (se Fraser, termer och talesätt)  


Fraser, termer och talesätt

En bra Belasco
Maken. Hänvisar till en Belascoättling som är eller önskas död

Vem, förutom Maken?
En sarkastisk fras bland adel som hänvisar till Makens tendens att finnas med i alla tillställningar

Otillgänglig som en Renesse
Sarkastisk hänvisning till Renesseättens många ättlingar, vilket gett dem rykte som lösaktiga och/eller särskilt fruktsamma. Används för att beskriva någon med tydlig sexuell aptit.

Man behöver inte vara snabbare än besten, bara sin kamrat
Offra någon för att rädda sig själv. Den starkaste överlever. Används i styckad mening, exempelvis ”Jag är inte snabbare än besten” som ska uppfattas som ett hot.

Död från halsen och uppåt
Förolämpar någons intelligens

Hans/hennes steg till tronen blir tunga
Vanligt talesätt på Malfi. Om någon som har begått stora eller många orätter mot folk. Hänvisar till tron att efter sin död kommer den som försöker ta sig fram för att knäfalla vid Kejsarens Tron att tyngas av alla de själar som han eller hon skadat på ett eller annat sätt. Frasen ”Jag kommer klösa din själ till marken” är en mycket hemsk sak att säga. Det visar på att det hat man känner för mottagaren är så stark att man aldrig kommer känna minsta förlåtelse och att man är beredd att offrar sin odödliga själ för att mottagaren aldrig ska få ro.

Koba/Kobaättling/Kobas blod
En svordom/kraftuttryck eller förolämpning. Vanlig malfisk svordom

En kniv i en mans rygg är en bättre investering än ett mynt i hans hand
Vanligt talesätt på Malfi. En hänvisning till att en död man inte kan förråda någon.

Att känna tornets ögon
Att känns sig skyldig eller övervakad. Hänvisar till den inkvisitoriella byggnaden Det vakande tornet som kan ses från oväntat långt avstånd

Sagts under ros/ sagts under vit ros
En edsvuren hemlighet som inte får avslöjas (se etikett – Presentation och gästning)

Cassus-Hat
Term för att beskriva känslorna från en fiende som är så förslagen och som man haft så länge att det närmast kan liknas vid kärlek. Diktaren Gael Cassus (Pseudonym) gav vid 435.M40 ut boken Hatet och Kärlekens Symbios, som var självbiografiskt skriven kring Callus liv. Den handlar om de blodsband, kärlek och fejder som präglat hans liv men i synnerhet kretsar den kring förhållandet mellan honom och hans Största Fiende, aldrig nämnd vid namn. Boken mötte starka reaktioner och förbjöds i många kretsar då han beskriver sin fiende i ord som är mer passande för älskad käresta än en edsvuren rival. Cassus menade ofta på att även då ingen kunde utdela så sårande slag som hans fiende, så kunde han inte annat än att beundra skickligheten och omsorgen i hur det gjordes. Han menade på att äkta hat och äkta kärlek var förvillande lika i hur nära de för två själar. Ett av hans mest berömda citat var: ”Jag närmar mig nu slutet på min levnads bana, jag känner åren på min rygg och i min själ. Jag är ofta i sällskap av spöken och när jag minns mina redan gångna fränder, förlorade kärlekar och rostad vänskap så kan jag inte förneka att ingen lämnat en sådan tomhet och saknad efter sig som du, min Älskade och Hatade Fiende”
Att ”beundra någon som Cassus” är att mena på att även om man avskyr handlingen så har man största respekt för sättet det utfördes på.

En feg man dör tusen gånger, en modig endast en
Vanligt talespråk på Malfi. Menar att skam är värre än döden

Droppen urholkar stenen. Icke med våld, utan genom att ofta falla
Malfiskt ordspråk. Våld vinner aldrig över tålamod.

Varnad är väpnad
Malfiskt ordspråk.

Citat
”Ni Scintillans har ingen aning om hur man genomför en vendetta! En man skadar er, ni tar hans liv, sedan då? En död man kan inte lida – men levande, hjälplös i ert grepp? Ah, då kan han lida. Hetsad, jagad, hans värld mördad runt om honom bit efter blodig bit. Utan hopp, utan värdighet, hans familj stulen och förlorad till okända fasor, utan vänner, hjälplös, tiggande att få dö. Det, min vän, är en vendetta. Det är vad vi på Malfi kallar hämnd… i alla fall en bra början.”
- Greve Lancloth Mol, malfisk ambassadör, till Lucid Court.

"En feg orm kallar du mig? Kanske borde jag visa er hur ormlik jag kan vara”
- Markis Harrik Belasco till Markess Janet Noventu, strax innan dennes död
avatar
Spacebatsy
GM

Antal inlägg : 76
Registreringsdatum : 17-06-23
Ålder : 27

http://dataslate.forumotion.eu

Till överst på sidan Gå ner

Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan

- Liknande ämnen

 
Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet